Förlossningsberättelse

Här kommer en väldigt forkortad förlossningsberättelse. Min förlossning var långdragen så jag kan inte ta med varenda liten detalj för då skulle ni tröttna innan ni kommit halvvägs haha :)

Slemproppen gick på torsdagen.
Natten till lördagen och natten till söndagen hade jag konstig smärta i höger sida och det enda som hjälpte var panodil. På dagarna var värken som bortblåst.
På söndagskvällen kände jag molande värk i ryggslutet och kl 01.00 natten till måndagen var mina värkar regelbundna med 4-5 minuters mellanrum.

Vi åkte in till förlossningen 7 på måndags morgonen med ca 3-4 min mellan värkarna.
Öppen 1 cm, bebis ej fixerad än, hemskickad. Tillbaka igen ca 9.00, 2-3 min mellan värkarna. Öppen 1,5cm men blev inskriven pga mina starka o regelbudna värkar. Bebis fixerad? De sa att hon var det, men jag tror inte det.
Fick en "sovdos" i hopp om lite sömn innan förlossningen skulle vara igång på riktigt, med diverse piller som i vanliga fall skulle däckat mig på 2 röda. Tyvärr så hjälpte dom inte och efter 1½timme hade jag inte somnat o låg fortfarande med värkar. Då blev det bad i 2 timmar o det var skönt.

Sen fortsatte arbetet inne på rummet. Testade lustgas o d funkade bra. 16.30 var jag öppen ca 3cm.
19.00 var jag öppen 4 cm o då tog de hål på vattnet och jag fick en epidural.
21.30 hade det inte hänt så mkt mer o jag fick värkstimulerande dropp.
Lillans hjärtljud gick ner o de fick dra ner på droppet. Då avstanande allt, då ökade de droppet men då gick lillans hjärtljud ner igen.

ca kl 01.00 var jag fullt öppen o började få krystvärkar (24 timmar med regelbudna värkar). Men lillan hade inte trängt ner ordentligt så jag fick INTE krysta. De ökade droppet igen men de gillade inte lillan. Så fortsatte det ett tag, mer dropp mindre hjärtljud, mindre dropp mer hjärtljud men inget hände.
Efter ca 2 timmar med krystvärkar, utan att få krysta testade jag att sitta på bollen igen. Inget hände.
Kl  04.00 var lillan så trött o stressad så kurvan över lillans hjärtljud såg ut som höga vågor på ett stormigt hav.

Då togs plötsligt ett beslut om akut kejsarsnitt och då var det plötsligt bråttom! Efter det så är allt lite snurrigt för mig. Dels för att jag nog var ganska hög på lustgas.(de ökade den till max någon gång runt 2 tiden) Sen gick allt plötsligt jätte fort o jag var ganska chockad. Det var precis som på film. De kom in massa folk i rummet. De kopplade på nya dropp o tog bort andra dropp samtidigt som de var på väg ut ur rummet. Jag fick en lugnande spruta o en mössa att sätta på huvudet, allt detta samtidigt som de informerade om vad som skulle hända. De sprang med sängen mot hissen o allt jag såg var lamporna i taket som svischade förbi. Jag grät  och och kände mig urkass som inte kunde få ut vårt lilla barn samtidigt som jag skämdes för alla som gick förbi. Jag var rädd att det skulle hända vår lilla bebis något. Mannen och sköterskorna försökte lugna mig.

Hissen var helt steril i aliminuim. Vi kom in i operationsalen o där stod 6 (!) läkare o väntade på oss.
Totalt var det 8 läkare o sköterskor i rummet och utanför stod 2 barnläkare o väntade på bebisen.
Jag skakade så kraftigt i kroppen då att de fick spänna fast armar o ben i skenor. Jag fick någon vätska att dricka som smakade kemikalier. Allt från själva operationen är ganska suddigt med minnesluckor lite varstans. De tvättade magen, väntade ut mina värkar. Gav mer bedövning. Kontrollerade bedövningen. Informerade mellan varven. De plockade ut lillan, och det kändes som ett riktigt sug i magen. Man kände vad de gjorde men det gjorde liksom inte ont. 04.46 är hon född.
Så från beslut till att hon var ute har gått på 46 minuter!

O sen äntligen fick vi se vårt lilla barn. De fick visa mig en gång extra eftersom jag inte hann se vad det blev. Och om jag grät innan så grät jag ännu mer nu! Jag var så lycklig att hon hade kommit ut och att allt gått vägen. O hon var så fin. Den nyblivna pappan sprang iväg med lillan o sköterskorna. Jag fick ligga kvar o bli ihopsydd igen. Sen kom de tillbaka o la henne bredvid mig i sängen. 5 dagar låg vi kvar på bb. De tog 1½ dag innan jag fick stå på benen. 2 ½ innan jag fick ta de få steg som ledde till en härlig dusch! o 5 dagar innan jag kunde gå till matsalen o tillbaka. Det var vilkoret för att få komma hem nämligen :)

Man vet inte varför min förlossning blev så lång. 28 aktiva timmar totalt....
Förmodligen var det för att lillan låg med hakan upp istället för ner. Det brukar tydligen bli mera långdraget då. För säkerhets skull ska de inför eventuella kommande graviditeter röntga mitt bäcken för att se om det kanske är för trångt. Om så är fallet blir det planerade snitt vid fler förlossningar.
Om det inte är för trångt så är det ju jätte bra att veta i förväg, för sin egen skull.

Oavsett så var det värt varenda sekund, jag skulle göra om allt igen på studs om det skulle krävas.
Kroppen är fantastisk trots att den behöver lite hjälp på traven ibland. Jag hade det bästa stödet någonsin i min fina man! Jag är inte rädd för att föda fler barn.

Jag undrar dock:
Om man haft lite mer koll på mig innan förlossningen, hade man sluppit äventyra lillans hälsa då?