Livet

Min mormor somnade in i onsdags, idag skulle hon fyllt 94 år.
Jag kommer sakna henne, jättemycket.
Jag är lyckligt lottad som fick växa upp med en sån kärleksfull mormor, och morfar också. Så många fina minnen jag har. Ibland slutar livet precis så som det ska, ibland också precis när det är rätt tid.

Jag ser mycket av henne i min mamma, jag är så glad för det ♡
Så stark och modig, varm, lugn, omtänksam, engagerad och kärleksfull.
Min mamma är såklart världens bästa,  mycket tack vare sina föräldrar.

Det är inte så lätt att förklara för en 3,5-åring att någon är borta och aldrig mer kommer tillbaka. Var är man då?
Hon vet att gamlamormor åkt till himlen, men dit kan man väl åka?
" .. men mamma vi kan ju åka till gamlamormor i himelen och säga Hej iallafall"
Åhh, vad jag önskar att man kunde det.
Varför dör man? Varför kan man inte åka till himlen?  Varför blir man gammal? Varför orkar hjärtat inte slå? Hur kan hon se oss om vi inte ser henne?
Ja... vad svarar man?
Mormor är i himlen, hon ser oss varje dag.
På ett sätt känns det som en tröst, att hon ser oss. Jag kan inte krama henne mer, eller hålla hennes hand men nu kan hon följa mig i min vardag och Maja under hennes uppväxt.  Finnas med på alla högtidsdagar, avslutningar, uppvisningar och så...
Framförallt så är hon hos morfar ♡

Sov i ro lilla mormor.
Älskad - Saknad.